Home  /  Paniksyndrom  /  Paniksyndrom, skam och rädsla

Paniksyndrom, skam och rädsla

Paniksyndrom, skam och rädsla

Ett problem som många som drabbats av panikångest ofta brottas med är skamkänslorna över sin panik. Man är helt enkelt rädd för att man ska få en panikattack i ett socialt sammanhang, och oroar sig över den skam som detta kan innebära.

Denna rädsla kan i sin tur leda till att man isolerar sig alltmer från andra människor (se Agorafobi), eftersom man är rädd för att andra ska uppfatta en som ”galen” eller ”konstig”. På många sätt liknar detta beteende ett slags extrem social ångest, vilket ytterligare kan öka risken för en allvarlig depression, känslor av hopplöshet och andra allvarliga psykologiska problem.

”Men du som är så trygg i dig själv….”

Jag har själv en lång erfarenhet av detta slags beteende. Till saken hör att jag alltid uppfattat mig själv som en stark och trygg person. I min föreställningsvärld är det också så som andra uppfattat mig. Jag har ofta fått denna uppfattning bekräftad från mina anhöriga ”…men du som är så trygg i dig själv…men du som är så stark…” har de yttrat i alla möjliga sammanhang och vi har trott på det.

Min första panikattack gjorde emellertid slut på denna uppfattning. I alla fall i mitt eget inre jag. Det var en ofattbar chock.

Jag gick från att ha betraktat mig själv som en stor, trygg Stålman till en lite rädd hare inom loppet av några sekunder.

Efter min första panikattack var allt annorlunda. Jag trodde jag höll på att förlora förståndet. Jag förstod inte hur det var möjligt att känna en sådan brutalsvart ångest varje sekund. Jag trodde inte det var sant. Och jag skämdes över min belägenhet. Den stämde inte alls med min självbild, och den stämde definitivt inte överens med andras bild av vem jag var. Det märktes tydligt.

Min strategi blev därför att försöka dölja min panikångest. Naivt nog trodde jag att jag kunde tvinga bort paniken med viljekraft.

Men när jag förstod att detta var något som låg utom min makt att ”vilja” bort, och att panikattackerna kunde slå till närsomhelst, bytte jag strategi till att isolera mig.

Jag gick helt enkelt inte längre ut bland människor. Jag slutade träffa min kompisar, gå till gymmet eller jobbet. Kort sagt så upphörde jag med allt som tidigare varit mitt liv.

Rädslan för rädslan blir panikångestens bränsle

Det paradoxala i detta är att det var just denna isolation och ”rädsla för rädslan” som gav förnyat bränsle och näring åt min panikångest.

Jag skulle faktiskt vilja gå så långt som att påstå att detta var själva kärnan i ångesten.

Att jag redan på förhand hade byggt upp en tydlig bild av en katastrof, och att jag därför, på samma gång, bekräftade dess existensberättigande.

Det var först när min desperation och känsla av hopplösthet blev så mycket större än skammen; det var först när jag inte längre kände att skammen spelade någon roll, att jag inte hade något att förlora, som jag samlade ett slags desperat mod att ge mig ut och göra upp med min panikångest.

Men det tog tid. Och jag har suttit i många situationer tillsammans med arbetskamrater, släktingar eller på offentliga lokaler då jag tänkt att ”nu…nu kommer paniken…nu är det kört” sen dess. Och även om panikattakerna faktiskt kom ibland, så kunde jag också konstatera att min rädsla för dem, var mycket svårare än det som faktiskt inträffade när de bröt ut.

GRATISRAPPORT! 5 Nycklar till att bota din panikångest
GRATISRAPPORT! 5 Nycklar till att bota din panikångest

Ta första steget mot ett liv i frihet idag!
I rapporten "5 Nycklar till att bota din panikångest" berättar jag om mina erfarenheter av panikångest + visar metoderna som hjälpte mig till ett liv helt fritt från panikattacker och förväntansångest. Rapporten är helt gratis att ladda ner.

Shadow left
Shadow left

Comments

  1. 18 augusti 12, 11:54e m

    Been reading article on Linden Method for anxiety and wondering how effective it is. Reviews promising.

  2. Jessica
    30 maj 17, 1:57e m

    Hade du konstant ångest hemma oxå

Leave a reply