Home  /  Mediciner  /  Min erfarenhet av mediciner mot panikångest & depression

Min erfarenhet av mediciner mot panikångest & depression

Min erfarenhet av mediciner mot panikångest & depression

Personligen så är jag väldigt kluven till mediciner som syftar till att behandla panikångest och depression. Å ena sidan kan de vara ett tillfälligt andningshål, å andra sidan kan de bli till ett slags ”falskt” hopp om behandling och bot som aldrig infrias.

Men jag har också förstått att det är väldigt indivuellt hur man reagerar på psykofarmaka. Det enda jag kan göra är att berätta om mina egna erfarenheter. Det är upp till dig att avgöra vad som känns rätt.

Jag har själv tagit såväl benzo-preparat som SSRI-preparat mot panikångest och depression. Jag upplevde inte att något av dem hjälpte mig framåt. Tvärtom så fick de mig att fokusera på helt fel saker.

Istället för att gå till botten med vad som orsakade min panikångest och min utmattningsdepression, så la jag nästan ett år på att söka svaret i piller.

För mig blev medicinerna en källa till mer ångest

Problemet var min desperation. Jag mådde så fruktansvärt dåligt att om någon påstått att det skulle hjälpa att amputera en arm, så hade jag förmodligen inte tvekat att göra så. Och eftersom alla läkare jag talade med propsade på att jag skulle ta lyckopiller, så blev det så. Jag hade varken ork eller mod att ifrågasätta.

För min del blev medicinerna snabbt en källa till mer ångest. Min läkare sa att de allra flesta blir mycket, mycket bättre efter att de börjat med SSRI. Min effekterna för min del utebliv. Benzo, i form av Stesolid, var visserligen effektiva för att ta bort panikångesten tillfälligt, men eftersom de är extremt beroendeframkallande, var de aldrig ett långvarigt alternativ för min del.

Jag tog också SSRI i form av Cipramil, men noterade ingen avsevärd skillnad i ångestnivåer, trots nära kontakt med min läkare och kontinuerlig ”dosjustering”.

De uteblivna effekterna ledde till en stark känsla av hopplöshet. Eller rättare sagt, att den enorma känsla av hopplöshet jag redan kände växte sig ännu större. Jag undrade förstås varför medicinerna fungerade för ”alla andra” men inte för mig? Var jag dömd till att för alltid vara fångad i panikångestens och depressionens svarta hål?

Efter ett års dosjusteringar fram och tillbaka, med diverse biverkningar och abstinens som följd, beslutade jag mig för att helt lägga av med medicinerna.

Aldrig hela svaret

Oavsett vilka effekter du än får av psykofarmaka, tror jag det är viktig att förstå att mediciner aldrig är hela svaret. Tyvärr är det många som behandlar dem så; ungefär som att källan och roten till din panikångest och depression ”bara” är biologisk, och beror på att du har fel hormonbalans i hjärnan.

En sådan åsikt gör mig upprörd.

I så fall skulle hela världen vara ett Sangri-La bara alla åt lyckopiller. Men det finns inget som tyder på att vi har blivit mer lyckliga och harmomiska människor sedan de antidepressiva medlen lanserades. Tvärtom visar undersökningar att den psykiska ohälsan idag är ett större problem än någon. Inte minst är det skrämmande att den även verkar eskalera bland unga människor, vilket bland annat den här rapporten från 2012 av Socialstyrelsen slår fast.

750 000 svenskar får piller mot ångest och depression

En legitim invändning i sammanhanget är att fråga sig varför SSRI-preparat och liknande psykofarmaka har blivit så ”populära”? (Enligt Socialstyrelsen så äter runt 750 000 svenskar, eller mer, antidepressiva mediciner idag, och det finns inga tecken på att denna siffra kommer minska. Om vi får tro denna artikel om antidepressiva i SVD så är det snarare tvärtom en ökning vi har att se fram emot)

Givetvis handlar en del av ”populariteten” om medicinernas faktiskta effekter. Men det handlar också om pengar och tid.

Statistik visar att ungefär var tredje person som söker hjälp på vårdcentralen har symtom som bottnar i psykologiska och stressrelaterade besvär.

Vi talar alltså om miljoner människor varje år som behöver psykisk hjälp. Att en redan stressad husläkare ska ha tid med teurapeutiska samtal med hundratals patienter i månaden är förstås en omöjlighet. Mot denna bakgrund blir antidepressiva ett slags snabbt ”universalmedel” mot alla typer av psykologiska besvär.

Ur ett kort perspektiv är de helt enkelt mycket billigare och enklare än alternativen, såsom samtalsterapi, KBT eller andra mer långsiktiga – och kostnadskrävande – behandlingar.

(Det kan också vara bra att ha i åtanke att den stressade och överarbetade husläkare som ofta skriver ut dessa mediciner, tillhör den yrkesgrupp som är överrepresenterade bland depressioner och utbrändhet. Det låter kanske cyniskt, men min erfarenhet har gett mig vissa fog för denna åsikt.)

Mina råd om att ta mediciner mot ångest

Mitt råd är att se medicinerna som ett tillfälligt stöd under en svår tid, och inte som svaret.

Medicinerna kan möjligen hjälpa dig att ta dig upp ur det svartaste hålet. Men därefter måste du fokusera på att göra resten av jobbet själv.

Min främsta, och avslutande, invändning mot att ta denna typ av mediciner är deras passificerande effekt. Och då tänker jag inte i första hand på de rent fysiska biverkningar. Jag avser den psykologiska passiviteten.

En person som sätter sitt hopp till piller, glömmer lätt bort att medicinerna inte botar källan till panikångesten – de tar bara bort symtomen tillfälligt. De är inte lösningen.

Lösningen kan bara du komma fram till själv genom att göra förändringar i ditt liv och ditt sätt att tänka.

Du måste aktivt träna dig på att möta dina rädslor och bemästra dem. Inget piller i världen hjälper dig med detta.

”Jag skriver bara ut piller numera – så starka som möjligt”

GRATISRAPPORT! 5 Nycklar till att bota din panikångest
GRATISRAPPORT! 5 Nycklar till att bota din panikångest

Ta första steget mot ett liv i frihet idag!
I rapporten "5 Nycklar till att bota din panikångest" berättar jag om mina erfarenheter av panikångest + visar metoderna som hjälpte mig till ett liv helt fritt från panikattacker och förväntansångest. Rapporten är helt gratis att ladda ner.

Shadow left
Shadow left

Comments

  1. 30 juni 12, 12:38f m

    […] Personligen har jag erfarenhet av flera av dessa mediciner, och jag har beskrivit dessa på den här sidan. […]

  2. Anita
    04 september 12, 2:26e m

    Hej hej. Ville bara skriva att jag har lite samma erfarenheter som du. Tror att man behöver mycket MOD för att sluta med antidepressiva när man väl börjat. Jag tänkte att ”om jag mår såhär dåligt när jag tar medicinerna, hur dåligt kommer jag då inte att må när jag slutar”. Men jag vågade till slut. Har fortfarande panikångest kvar då och då, men mår mkt bättre. Tack för en bra sida/ Kram, Anita