Home  /  Fobier  /  Klaustrofobi – rädsla för att bli inlåst

Klaustrofobi – rädsla för att bli inlåst

Klaustrofobi – rädsla för att bli inlåst

Ett annat namn för klaustrofobi är cellskräck. Klaustrofobi innebär en stark ångest och rädsla för att bli instängd i trånga rum och slutna rum, eller för att bli inlåst och inte kunna ta sig ut.

Det finns många grader av klaustrofobi. Allt ifrån en lättare, hanterbar ångest över vardagliga saker som att åka hiss eller befinna sig i trånga utrymmen tillsammans med andra människor, till en ångest så stark att den blir handikappande. Man brukar räkna med att ungefär en fjärdedel av individerna som lider av klaustrofobi, har den ”svårare” graden.

Problemet brukar växa om man läser eller hör talas om någon som har blivit instängd i en hiss eller ett annat trångt utrymme. En stark identifikation med den utsatta personen ger ångest och ökar den egna klaustrofobiska symptomen. En sådan händelse kan också leda till att man undviker likande situationer ännu mer och på så vis växer också den inre rädslan och ångesten.

Föreställningar om att bli inlåst

Förutom små och trånga utrymmen är det vanligt att man undviker källarförråd, vill inte låsa toaletten, man åker inte hiss, tar inte tåget eller tunnelbannan. Allt föregås av föreställningar om att man blir inlåst i dessa situationer. Exempelvis att tåget stannar mellan två stationer eller att man blir inlåst och bortglömd på toaletten.

Klaustrofobiskt ångest behöver emellertid inte vara så ”logisk”. Det kan också handla om att man har svårt att gå till tandläkaren eller frisören, då man upplever en ångestfylld känsla av att ”sitta fast” i tandläkar-eller frisörstolen, utan möjlighet att ta sig därifrån.

Detta är sålunda grundläggande i rädslan: att man sitter fast utan att kunna ta sig därifrån.

Lättare att utveckla ändra fobier

Klaustrofobi är en av de fobier och ångestbeteenden som är lättare att utveckla än andra. Förklaringen kan vara att det för vår överlevnads skull alltid varit viktigt att se upp med faror. Och att vara instängd är självklart en fara på lång sikt.

Klaustrofobiker är ofta ytterst medvetna om att deras rädslor inte står i relationen till den verkliga faran, och kan många gånger skämmas över sin rädsla.

För att undvika situationer där man känner sig obehag så planerar man sin dag så gott det går. Det kan vara allt från vardagliga bestyr till semester och andra aktiviteter.

Man bokar hotellrum på bottenvåningen för att slippa åka hiss, man planerar färdvägar så att man slipper åka tunnelbanna eller tåg eller flyg, man försöker hitta offentliga toaletter som
har ett fönster ifall man skulle bli tvungen att låsa…och så vidare.

Klaustrofobi påverkar i högsta grad det dagliga livet på ett negativt sätt, och ger upphov till daglig ångest och rädsla.

I allvarliga och långvarig fall kan man utveckla en rad följdsjukdomar, såsom paniksyndrom och till och med depression.

Det kan därför vara bra att veta att klaustrofobi tillhör den kategori av fobier som är lättast att bli av med. Det finns en rad behandlar med stor framgång, däribland KBT.